I descended to your level under the light:
I am drinking You now, silently, emptying room after room
my eyes bend darkness into this, I want to
write it into a tree, but
one dimension is missing, but
it is emanating in all directions, and I am
exposed through space exposed, space rubbing against my bones:
I am on my way to trigintipetala, a multipetalled constellation of stars, I´m in continuous pain,
having a choice all the time is actually unbearable. We are stuck
in a binary flow, if not one then zero, if not zero, then one,
travelling though an infinite mass of diminutive dicotomies at a raging, raging pace:
It´s a desert. This desert. The mirage. The salt, sacred sand. I have to go. Go and go. I see heaven
through my hand in this unbearably brilliant land,
I own nothing, least of all my life, but
but now
will
nature will close around its enigma and and humanity will reclaim its secret, I´m not joking.
our bodies
will
close around their cores, shimmering intestines, the soul speaking softly, saga
shall
and you
shall
you will begin over and over again, sounding every word here, from the first one to the last,
a o, o a, again
now, sound them
sound them all, again, again again again
because that is how
the only way
for now to arise, to emerge
now
jag sänkte mig till din nivå under ljuset;
jag Dricker tyst du nu, tömmer rum efter rum
ögonen böjer svärta till det här, jag vill
skriva det till ett träd men
det fattas en dimension, men
men det strålar
i alla riktningar
och jag är blottlagd genom blottlagd rymd, rymd skaver mot skelettet:
jag är på väg mot trigintipetala, en trettiobladig stjärnbild, det gör oavbrutet ont.
Och att hela tiden ha ett val är outhärdligt faktiskt. Vi är fast
i ett binärt flöde, om inte ett så noll, om inte noll, så ett:
vi färdas genom ett oändligt antal diminutiva dikotomier i Rasande, rasande fart:
Det är öken. Den här öknen. Hägringarna. Den salta
sakrala sanden. Jag måste Gå. gå och gå. Jag ser himlen genom handen i detta outhärdligt ljusa land,
äger inget, minst av allt mitt liv, men
men nu
skall
nu ska naturen sluta sig om sin gåta och människan återta sin hemlighet, jag skojar inte: kroppen sluta sig
skall
kring sitt innersta rum, skimret av inälvor, själen stilla talande, saga
skall
och du
skall
du ska börja om och om igen med ljudandet av varje ord här, från det första till det sista,
ao, oa, igen
nu, ljuda dem
ljuda dem alla, igen, igen igen igen
för bara så
uppstår nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar