ur Rosariet / from The Rosary 2:

http://www.youtube.com/watch?v=5SHB1nZvhn0

”I speak   I speak    first    only in grave figures

I can    first     only    write the world, mathematically, in a neverending formula,

o a, a o, resume from the beginning, take that risk,

snake

I bite   myself , and from o a  a o  the paradox bursts: words, life”

rush and river breaking up the hymn, spreading it into the world in a glitter

fresh dew across the meadow, cool grassy light and wind, and God

is powerless.

There is no power

until human beings pick the pomegranate, human beings bite into the poemgranate, hot and red,

the token of power

to be bound to darkness, complete darkness, to bite into your explosive fruit, forget the Light and become only yours –

God objects:

”First I speak only in grave figures!

At first I can  only write the world, mathematically, in a neverending formula, o a,

a o, and from o a  a o  the paradox bursts: words, life!” but

there is

there is no other myth of creation than the one that our bodies will tell and tell

and tell from the beginning of time to its end: you and I say it and say it and say it,

 ”you” and ”I” are one

one genetic them repeated with variations through generations,  one only

so take me and the world is developed, take me and you take everything and everyone, always, everywhere

there is no other myth of creation

and power is death

and from o a  a o  the paradox bursts: words, life

and everything is related to everything is related to

»jag talar

jag talar först bara i tunga tal:

jag kan först bara skriva fram världen. matematiskt, i en formel utan slut, oa ao börja om från början,

ta den risken,

orm    jag biter    mig själv, ur oa ao brister paradoxen ord, liv«

och bäck och flod bryter upp hymnen, sprider den i världen i ett glitter

frisk dagg över änget, ägigt gräsigt ljus och sus, gud är maktlös.

Det finns ingen makt

tills människan plockar granatäpplet, människan biter i det söta äpplet, hett och rött, maktinsigniet,

att bindas vid mörkret, det fullständiga mörkret, att bita i din explosiva frukt,

glömma Ljuset och bli bara din

Gud invänder:

»jag talar

jag talar först bara i tunga tal:

jag kan först bara skriva fram världen. matematiskt, i en formel utan slut,

oa ao och ur oa ao brister paradoxen ord, liv«

men det finns

det finns ingen annan skapelsemyt än den som kropparna skall berätta, berätta och berätta

från tidens början till dess slut: du och jag säger och säger och säger det, »du« och »jag« är ett

är ett med variationer genom generationerna repeterat genetiskt tema, ett enda,

så ta mig och världen framkallas, ta mig och du tar allt och alla alltid överallt,

det finns ingen annan skapelsemyt

: och MAKT ÄR DÖD

och ur oa ao brister paradoxen ord, liv

och allt hör ihop med allt hör ihop med